Balder MC, Huskvarna 29 sept. 2001

MC-klubben Balder arrangerade fest och hade den goda smaken att ta dit Troublemakers som underhållning. Troublemakers spelar två set, på något som måste vara Sveriges minsta scen, så de hinner avverka en hel del låtar. Bland annat de gamla Perverts-klassikerna Du É Plast och Ronka, den senare som ett extranummer tillägnat en kille i publiken som tydligen hade köpt originalsingeln för en jävla massa år sedan. Annars lirar de låtar från alla fyra skivorna, de har helt klart många bra låtar att välja mellan. Publiken då, ja vad ska man säga, jag har aldrig sett så många skinnvästar samtidigt och tyvärr är det nu en gång för alla bevisat att The Rude Kids hade rätt; Raggare Is A Bunch Of Motherfuckers.

Björn / The Bastard Club
Betyg 4/5



Birdnest Party, Kulturkammaren, Norrköping

Inte en lugn stund med Troublemakers "Nu blir det rocknroll," är löftet som viskas i mitt öra och i ögonvrån ser jag Troublemakers enda originalmedlem och sångare springa förbi och upp mot Kulturkammarens scen. Kort därefter sätter bandet igång en spelning som kör 0-360km/h på en sekund. Med andra ord höll Christer Blomgren löftet och mer därtill. Spelningen drar de igång med Varför lyser inga stjärnor, en politisk låt som får revolutionärsilskan att bubbla. Troublemakers har funnits i över 20 år men det är endast Blomgren som har lyckats hålla i sig. Detta har dock inte inkräktat på deras sound. Bandet låter idag bättre rent musikaliskt samtidigt som de har lyckats behålla den ungdomliga ilskan och lågan som många andra band lyckas förlora av bara farten. Troublemakers kör hård rocknroll med ännu hårdare punkundertoner och detta får mig att vilja hålla med Jens Stenerg på Slitz. I en artikel om bandet beskrev han deras sound som "kukrock". Jag måste hålla med. Det är mycket testosteron som sprutar och sprakar på scenen. Det låter lite som när Ramones möter Danzig och Elvis Presley en klar dag i juli. Det låter så bra att jag har otroligt svårt att stå still där jag står längst bak i lokalen. Helst skulle jag vilja vara längst fram bland alla tokdansande kroppar och låta musiken styra. Speciellt den nya låten Jobba. Den känns väldigt passande för min kväll. Christer Blomgren har sagt att Troublemakers musik inte är politisk men jag måste tyvärr påpeka det motsatta. Den är i allra högsta grad politisk. Humant politisk. Låtarna handlar om att värna om livet, människan och jorden. Med låten Hjältarna skålar i blod från plattan Mental Kristid för bandet tankarna till ett stort land i väst. Låten Ein, zwei polizei från nya plattan Pogo för tankarna till Göteborg och sommaren 2001. Spelningen har inte en enda lugn stund. Inte ens när de framför Bara om min älskade väntar (Ulf Dagebys otroligt vackra tolkning av. Bob Dylans Tomorrow is a long time) finns det en lugn stund. Jag måste säga att jag är otroligt imponerad att en låt som normalt sätt framförs med mycket lugnare ackord kan behålla sin skönhet i en punktappning. Troublemakers har helt klart lyckats att på sitt sätt förgylla denna låt som redan är otroligt bra. Bland kaskader av energiladdade låtar smyger det sig faktiskt in en ballad, enligt bandet i alla fall. Det är en ballad på ecstasy skulle jag vilja säga. Det är Staden Göteborg som får figurera som ballad under denna spelning och det är nog den mest fartfyllda låten under hela spelningen. Det är också den låt som publiken älskar mest. De som har hittat till Kammaren denna kväll är överlyckliga när den gamla dängan spelas. Bandet framför den precis som alla andra låtar; med otrolig energi och spelglädje att det inte bara är en fröjd för örat utan även för ögat. Det är helt klart en av de bättre konserterna jag har varit på under 2002.

CC Vasileva / Norrköping Tidningar 4 nov. 2002
Betyg Saknas



Club Slacker, Göteborg 21 sept. 2002

So, the usual gang Me, Myself and I went to Gothenburg again, this time by bus (very intresting information huh?), and our goal was Club Slacker where we wore going to check out Troublemakers and get drunk. And yes, we know that both Backyard Babies and Caesars Palace also played in Gothenburg this evening, but we had planned to see Troublemakers for a long time ago, so dont complain. We wore there really early becuse we thought it would be a lot of people there, plus that it was happy hour the 2 first hours....but when we finally arrived it looked like we wore the first ones. Nothing intresting happened, we just drank and listened to mostley good music. Troublemakers started around 23:00, and that was a great gig with a lot of classics....cant really remember all the songs they played becuse we wore pretty drunk then, but we took 15 photos (we will put them up later, it will probebly take a couple of months though), so it was actually really great . Not the best review, but what the fuck, we had a great time anyway.

Jimmy Blom / Hard Rock Info
Betyg Saknas



Domsaga, Sundsvall

"På avskedsturnén borde man visa sin bästa sida" Radioaktiva Räker PP Troublemakers PPPP Chimpans PP Var: Domsaga När: i torsdags Bäst: Jag blev helt tagen på sängen av Troublemakers maniska scenframträdande Sämst: Chimpans strulade bort sin konsert med icke fungerande kablar och stärkare D å var äntligen Underground-säsongen igång och arrangörerna bjöd på storfrämmande i form av Radioaktiva Räker och Troublemakers. Lokala förmågorna Chimpans hade stora problem redan från start när gitarren, stärkaren eller kabeln totalt hade skurit ihop. Efter en längre stunds felsökning drog bandet igång "Den nya proletären". Kan man sin Sundsvallrock-historia kan man inte annat än att småle åt låten för versen är snodd rakt av från Rasta Hundens "Tiden går" fast med ny text. Där upphörde inte likheterna med de gamla Sundsvallsikonerna. Chimpans hatlåtar om Charm och Pipeline hade samma tonårsupproriska stil som till exempel Rasta Hundens "På Privé" - charmigt. Musikaliskt funkade det sådär. Ibland är det så otajt att musiken blir abstrakt och det är synd för låtarna är ganska bra och påminner även dom om svunna tiders Sundsvallspunk. När Göteborgarna i Troublemakers klev på var det allt annat än otajt. Musiken slog till som ett skenande expresståg. Trots en ganska liten publik så gav man allt och spelade som om livet stod på spel. Jag har lite svårt för vissa saker i musiken, till exempel de snudd på nationalsångsbetonade låtarna om Göteborg men på det stora hela var det ändå väldigt bra rock´n´rollpunk med ett sanslöst driv och pondus. Om Troublemakers hade varit lite mer kommersiellt inriktade så hade dom lätt varit ett av Sveriges största rockband men det känns å andra sidan som de aldrig skulle kompromissa på det sättet. Det är bara att hoppas att bandet kan nå ut till en större publik, det förtjänar de. Efter att ha blivit överkörd av de hårt rockande Göteborgarna så kändes de Radioaktiva Räkerna ungefär lika spännande som en avslagen, ljummen öl. Jag har svårt att förstå var bandets storhet ligger, det låter ju som ett Dia Psalmaplagiat från gärdsgårds-serien. Överhuvudtaget har jag svårt för den här typen av vispunk, den saknar helt nyanser och låtmaterialet låter totalt likriktat. Bandet kändes till en början väldigt stela och såg mest ut att vilja gå därifrån. Publikstödet lättade upp stämningen och bandet kom igång lite mer i andra hälften. Om man som band gör en avskedsturné så borde man vilja visa upp sig från sin bästa sida och inte ge en så här pass ljummen spelning.

saknas / Dagbladet 9 aug 2003
Betyg 4



Ekholmens Fritidsgård, Linköping

-STÄNG DÖRREN! NU FINNS DET INGEN ÅTERVÄNDO! skrek Blomgren ut så fort han kom upp på scenen, och bland den lilla skara människor som var där sprang de yngsta ut direkt. Hela konsertkvällen var ganska bra i allmänhet. Det första som hände när vi kom till fritidsgården var att en ung flicka låg och spydde i ett hörn, men så fort bandet började spela reste hon sig upp och sprang rakt in i massan som stod och röjde längst fram vid den lilla scenen. Den lite tunna publiken bestående av folk mellan 14 och 16 år. Troublemakers inledde dagens spelande med "Staden Göteborg", och fortsatte sedan med "De ljuger". I mellansnacket tog Blomberg upp lite samhållsfrågor för den unga publiken, såsom Israels rabalder och fortsåtter sedan konserten med "Hjältarna skålar i blod". Lekfarbror Blomgren iklädd som alltid svart keps, blåjeans och jeansjacka hoppade ner från scenen och röjde loss lite med den unga publiken som knuffar och hoppar mot varandra. Ner på huk med micken i hand låt han publiken skara sig runt honom och sjunga med. Avslutningsvis satte de igång en blå saftblandare och spelar "Ein, Zwei Polizei", men blev sedan inropade igen och avslutade helt med "Ronka", som Blomgren skrev då han var sexton år.

Jonas Erlandsson / Disordinary Magazine
Betyg Saknas



Heden, Gbg 7 aug 2001

Ägget. En instans inom svensk rock´n´roll. Troublemakers lika så. Ett av de svenska band som kanske slitit hårdast och om något passar in i "Do it yourself"-kategorin. Något som undertecknad har en otroligt respekt för. Och det är samtidigt befriande att skåda Troublemakers, för även om jag ibland kanske tycker att det kan bli lite väl låg nivå på fram för allt texterna, är det samtidigt skönt med den opretantion som genomlyser hela bandet. Troublemakers behöver inte vara snyggare än andra band, Troublemakers behöver inte leka djuplodande och svåra, när man spelar i Troublemakers är det okey att spela luftgitarr. Ja, ni fattar. Troublemakers skiter helt enkelt i att vissa element av musiktyckare sitter med töntstämpeln redo att falla. Som tur är lyser frånvaron från dessa tycka-tillare på Heden, som i stället består till stor del av den hängivna skara fans bandet lyckats locka till sig genom åren. Att det är "Staden Göteborg" och Pervertshiten "Ronka" som drar ner mest jubel tyder väl på att några utöver denna skara också infunnit sig.

Stefan Axell / Fuzzbox
Betyg Saknas



Heden, Göteborg 7 aug. 2001

Jag är förvånad. På skiva presterar problemmakarna punkig rock som inte är dålig, men som jag inte är överdrivet förtjust i. När de kommer upp på scenen är de ett helt annat band. När deras senaste platta "Pogo" släpptes proklamerade pressreleasen "Inga kompromisser, inget skitsnack, svetten sprutar, varje muskel blir stenhård!" Något som inte stämde in särskilt bra på skivan men som är tämligen passande för konserten. Med hög intensitet bombade bandet ut rak och uppkäftig rock n´roll. Det som förvånar mig mest är att gitarrspelet är så distinkt. Tonerna är hårda och karga och ljuder oerhört behagligt. Vokalisten Läderblomma visar sig dessutom ha en kraftfull stämma även i livesammanhang. Hela bandet är samspelt och skäms inte för sig när de studsar runt på scenen. Troublemakers blandar gammalt och nytt material och lyckas på så vis överraska oss i publiken ett flertal gånger med lite udda låtval. En given favorit är dock Varför lyser inga stjärnor?. Men jag måste säga att jag blir lite besviken på den låten. I nästan alla andra låtar lyckas bandet spela tyngre än på platta. I Varför lyser inga stjärnor? är det tvärtom. Liveversionen är halvsladdrig och ganska intetsägande. Det vägs dock upp av en rockig version av Vill du bli miljonär? Läderblomma kastar ut kanelbullar (50 stycken om nån är intresserad) över publiken och håller ett litet anförande om att det är bättre att kasta bullar än gatsten på varandra. En ganska rolig detalj under konserten om ni frågar efter mitt tycke. Troublemakers håller inte på särskilt länge, men på något vis känns det alldeles lagom. De givna hitsen hann avverkas och hade bandet hållit på längre hade man nog tröttnat. Musiken är sådan att den är riktigt bra i lagom doser, men lätt blir översvulstig om man får höra en eller två låtar för mycket. Nu sprutade svetten från stenhårda muskler en alldeles lagom stund och då går det inte att värja sig mot Troublemakers från staden Göteborg.

Mikael Mjörnberg / JOY Fanzine
Betyg 4



Hjoursfestivalen, Hjo 2003-06-21

Troublemakers är alltid bra, men visst har jag sett dem bättre än så här. Omgivningen gör väl kanske sitt till att det där riktiga draget uteblir. De spelar mest låtar från den senaste skivan Kleptoman, men klassiker som Lilla Blå IIB, Hjältarna Skålar I Blod och Staden Göteborg glöms inte bort. Till sist får vi även höra Perverts Ronka, till speciellt en, om vi talar hockeyspråk, stor grabbs stora förtjusning. Ett gäng, inte fullt lika stora grabbar, verkar också gilla vad de hör då de dansar och fullkomligt badar i leran. Troublemakers gör mig aldrig besviken, de har ett för bra låtmaterial för att det ska bli dåligt. Har ni chansen föreslår jag att ni kollar in dem någonstans där de spelar på kvällen.

Björn Bradling / The Bastard Club
Betyg 3/5



Jailhouse Rockbar 10 aug. 2001

Tyskarna Rasta Knast öppnar upp för Troublemakers, de spelar snabbt som fan, gitarristen ser ut som ett första klassens drägg (okej, okej som en första klassens tysk då), medlemmarna turas om med sången, det är de bestående intrycken. Två, tre stycken hoppar som idioter framför scenen, i övrigt är det ganska lungt. Folk står som fågelholkar. 1/5 Bättre blir det när Christer Blomgren & co kliver upp på scenen, Troublemakers går ut stenhårt med Dom Ljuger efter lite allsång om Göta Älva. Ljudet är kanske inte det allra bästa men Sveriges just nu mest underskattade rockband öser på med låtar som Hjältarna Skålar I Blod, Jag Sålde Mina Tasker, Staden Göteborg och White Riot (av The Clash). Snudd på sceninvasion i avslutningen. Troublemakers är alltid lika sevärda.

Björn / The Bastard Club
Betyg 4/5



Kaktusfestivalen

Flaggan i topp för Kaktusfestivalen Tusentalet ungdomar hade sökt sig till flygfältet utanför Arboga för att besöka Kaktusfestivalen i helgen. Band som Charta 77, Rockfellas, Troublemakers och Joelbitar spelade tillsammans med ett trettiotal andra band på festivalens första år. Festivalen, som är ett samarbete mellan Kolsva, Arboga, Köping, Kungsörs kommun och en rad olika föreningar, bland andra Västmanlandsmusiken och Stadskult studion, syftar till att engagera ungdomar att arrangera en egen festival. Festivalområdet bestod av en camping med de obligatoriska bajamajorna, en vattentank och en massa tält. Och på scenområdet, där de två scenerna Cirkus och Oasen låg, fanns det kiosker, T-shirt försäljning och en del matställen. Banden bjöd till störst del av pop och rock, men det var även några punk- och skaband med. Ett av huvudnamnen var Radioaktiva Räker och det var också de som drog störst publik när de körde en rad kända låtar, däribland En näve hat och Framför spegeln. Och det märktes att de har saknat att stå på scen, efter att de haft ett par års lugn och ro. Några som också trivs på scen, men som aldrig hinner sakna det innan det är dags igen, är Göteborgsbandet Troublemakers. De spelar ösig punk som de höll igång publiken med hela tiden och framför scenen hoppade och sjöng folk med. De spelade främst låtar från sin senaste skiva, Kleptoman. Men som extranummer bjöd de på klassikern Staden Göteborg. Lord Eddy & the thugs var det skaband som det pratades om i lördags kväll. Deras spelning sörjs av dem som missade den och hyllas av dem som såg den. Melodisk ska när den är som bäst, med en sju man stor orkester. I lördags eftermiddags spelade Västeråsbandet the Rockfellas sin punkrock, och publiken blev inte besviken. Rockfellas tycker om att spela live, och det märktes. I lördags stod också Gula Gubben på scen. Beskrivningen om honom i festivalprogrammet var "Ful, gul och kul", men det tror jag de flesta tyckte stämde in illa. Hans skämt var roliga i fem minuter, sedan blev de bara framkrystade och, ja, tråkiga. Nej, Gula Gubben ska inte ha ett eget nummer. Hans tid kunde något band ha fått i stället. Streetpunkbandet Down and Away spelar vanligtvis bra musik, och när de gör covers på Cock Sparrer och Blitz slår de över och spelar superbra musik. Sist ut på festivalen var Charta 77. Även de drog en stor publik, trots att många var trötta. Bandet har funnits sedan 1984, och det betyder att de har en hel del låtar att välja mellan. Arga barn och Ensam kvar är några av de självklara äldre låtar de spelade, och bland de nyare fanns I spindelns nät och Mot Strömmen. Festivalen är i stora drag mycket bra organiserad, och inga större bråk inträffade. Det enda man kan klaga på är regnskuren som kom på lördagseftermiddagen, men det låg förhoppningsvis inte i arrangörens händer. Kaktusfestivalen 2003 är förhoppningsvis början på en lång tradition.

saknas / Västmanlands Läns Tidning 21 juli 2003
Betyg Saknas



Musikens Hus 2 feb. 2001

Troublemakers rockar bättre än någonsin, de var helt klart laddade och gav The Business en hård match. Alla låtarna är lika bra, storpublik och ett satans röj. Troublemakers är helt enkelt skitbra och Blomgren är Sveriges enda riktiga skinhead, eller är han bara kortklippt?

Björn / The Bastard Club
Betyg 5/5



releasefest i Pusterviks Baren, Göteborg

Ja, va fan ska man göra en söndag, dagen efter sprit, flickor och annat djävulskap, än att gå på releasefest när det bjuds in till det? Och även om inte Troublemakers står högst på listan över band man diggar, så är det fan kul att det händer nåt på releasefestfronten. Hade det här varit en skittidning så hade ni hittat en liten ruta någonstans på sidan, där det skulle ha stått: mat, kändisar, stämning mm, och ett betyg i skala ett till fem efter respektive kategori. Men det här är ingen skittidning så ni får inte något sådant! Det bjöds på mat och alkohol, och det uppskattades! Ur högtalarns varvades Troublemakers med Sex Pistols, och vi som var där (tja… kanske 100 personer) hängde vid något bord och funderade på varför sånt här inte sker oftare i Göteborg. En bricka med shots åkte runt bland besökarna, men till vår stora besvikelse hamnade den inte hos oss. Men den som väntar på nåt gott… Vi fick tillslut våran välförtjänta sprit. Eftersom jag och min följeslagare Krille (Denimzine) inte har så stor koll på Troublemakers, ägnade vi inte mycket energi på att prata med medlemmarna, fråga om nya skivan osv. Vi stod mest och drack öl och snackade om den klubb vi någon gång ska skapa som kommer vara så jävla grym! Tillslut gick herrarna i Troublemakers upp på scenen, och jag har väl bara en sak att säga; Hetropunk! Japp, det är det ordet som snurrar runt i mitt huvud. De började med att spela en gammal låt, för att sedan till största delen spela nytt material. Och om man gillar Troublemakers så lär man gilla den nya skivan. Jag lyfter på hatten och önskar Troublemakers all välgång i framtiden, för det är ett bra band, tighta som en oskuld och medryckande som vilken partyskiva som helst! Tack för festen!

Nickeboy / NOIROZINE.COM
Betyg saknas



Rockslaget, Karlshamn

Trogna fans trots att publiken svek Musikutbudet i det ursprungliga Rockslaget dominerades av punk. Men arrangörerna till årets festival lyckades till sin besvikelse inte locka till sig de gamla punkbanden, de tycks ha skingrats för gott.. Undantaget var Troublemakers, ett gäng punkare från Göteborg som har hängt med sedan 80-talet. De gjorde en frenetisk och glädjefylld spelning för sin vilt dansande publik. Dagens Rockslag dominerades annars av hårdrock, som förvisso också var en del av den gamla festivalen. Det visade sig till exempel att de gamla hårdrockarna Overdrive från Karlshamn har en trogen beundrarskara i sin hemstad, men även på andra håll i landet. - Här var tre killar från Västerås som kom hit bara för att se dem, säger Johan Gustavsson i föreningen Rockslaget. Docenterna var förstås lördagens stora namn. Även vid deras spelning var det glest med folk men det uppvägdes av att både publik och band var på sitt allra bästa humör. Det blev både dans och allsång framför scenen.

saknas / Blekinge Läns Tidning
Betyg Saknas



Skylten, Linköping 30 sept. 2002

Göteborgsbandet Troublemakers verkade inte alltför nedstämda av att ha fått stryk i hockeymatchen. Tidigare på kvällen hade gruppen gjort en spelning på en fritidsgård i staden och det tycktes ha varit en uppvärmning som verkligen fick igång bandet. Spelningen öppnades och avslutades med den maffiga ryska nationalsången, och däremellan avverkades en radda poppiga partypunklåtar. Bland annat framfördes Nationalteaterns "Bara om min älskade väntar" och "LOK-covern" "Staden Göteborg" som sångaren Läderblomman lite vitsigt uttryckte det. Men allra bäst var att få höra den gamla Perverts-låten "Ronka" som sångaren skrev när han var 16 år. Det är en klassiker inom punkkretsar och vore värd en doktorsavhandling som analyserade dess påverkan på landets punkscen

Tobias Pettersson / Östgöta Correnspondenten
Betyg Saknas



Spelning i Fredrikstad,Norge

Skotske kilter, fargerike hanekammer og Ramones-inspirert punk var hovedingrediensene da svenskene tok Fredrikstad-punkerne med storm. Troublemakers sa som en kommentar før konserten at de kunne være foreldrene til samtlige publikummere ute i salen, og dermed trodde de ikke at kveldens konsert ville ta av. Så feil kunne de ta. Punkernes aften 75 punkere, forvillede svartkledde og en gjeng med «småblommar» hadde samlet seg i Storesal på St. Croix for å overvære en konsert bestående av tre punkband. To som oppvarmingsband og ett som hovedattraksjon. Mute fra Fredrikstad og The Bunny Complex fra Sarpsborg ga alt som oppvarmingsband, og publikum hoppet villig med til Ramones inspirerte punklåter. Punk, punk og atter punk Det var etter at ungguttene hadde gått ned fra scenen, lyset var blitt mistenkelig blått, og røkmaskinen pumpet ut nok røk til å røklegge hele Glomma, at svenskene entret scenen. Fra første gitarriff var publikum helt med. publikummerne som før var blitt omtalt som «småungar» av svensken, var nå i deres hule punker-hånd. Svetten rant på veggene, hanekambærende kilter tok utallige «stagedivinger» og gensere, bukser og skjørt revnet ettersom den ene punklåten etter den andre dundret ut av høyttalerne. Etter en timelang konsert og to ekstranummer forlot Troublemakers de elleville punkerne med hengende hanekammer, øresus, opprevne klær og en eneste konklusjon om kveldens konsert: «Jättekul».

Sara Johannessen / Fredrikstad Blad 11 maj 2003
Betyg Saknas



Troublemakers på Heden

Visst känns det lite som en ploj Oi ... visst är det här lite skoj. Visst får man beundra Troublemakers attityd. Visst måste man respektera deras strävan att visa att Shebang inte är punk. Visst är lokalpatriotism kul. Visst har punken en självklar position i Göteborgs musikliv. Visst röjer och svänger det och är trallvänligt. Visst. Men Troublemakers på Heden är också enformigt, stundtals slätstruket och ibland rent tråkigt. Och, oi ...visst känns det lite som en ploj.

Kalle Malmstedt / Göteborgsposten 7 aug. 2001
Betyg 2



Valhall, Skövde 30 april 2002

Som uppvärmare till LOK har Troublemakers inte högsta prioritet denna afton. Lite välslimmad punkrock tackar man dock inte nej till i väntan på det större bandet. Jag har sett Troublemakers göra betydligt bättre gig än detta. Trots att det inte var något fel på intensiteten - som bandet lever på i livesammanhang - drog giget aldrig riktigt igång. Låtvalet var inte riktigt toppat denna kväll och då känns Troublemakers bara halv roliga. Tyvärr var det låtarna hämtade från den kommande EPn som tilltalade mig minst. Jag har inte upplevt bandet så tidigare, men den här gången var materialet lite enahanda. Men hur som helst är Troublemakers aldrig sämre än bra. Udden saknades den här gången, men man kan ju inte vara på topp jämt.

Mikael Mjörnberg / JOY fanzine
Betyg 3



7 december 2002 Birdnest Party Smedjan, Köping

Sista PunkPartyt, ack och ve. Först ska sägas att den här turnén var det bästa vi har varit med om någonsin tror jag, tack till den som kom på det här! Sista spelningen då, i Köping såklart. HYLK, Nina, Pyrola och Finezine-Anna/Kusin-Anna samlades i god tid och åt gott innan det var dags att ge sig av till Smedjan. Smedjan får en att tänka på andra saker som har hänt på Smedjan, exempelvis Birdnestfestivalen 2000... Fina minnen.

Första bandet för rakning var Troublemakers. De gjorde sin bästa spelning under partyt här, kanonbra! De blev bara bättre och bättre för varje gång, nu nådde de toppen... Låtvalet var perfekt, det hade nog stor del i att de var så bra och så är de ju ett strålande liveband oxå, de har de alltid varit... Låtar som spelades var Stenar och blod, Vem vill bli miljonär?, Lilla Blå, Varför lyser inga stjärnor? till exempel. Som sagt, men det tål att upprepas, Troublemakers är extremt bra live, man behöver knappt gilla låtarna för att tycka de är bra live... .

Som nummer två kom Mimikry. De spelade deras allra första låt, Politik ! Fräsigt värre, det känns inte mer än rätt att man har hört den första låten när man har varit på så många spelningar... De spelade Ingenting alls också, till vår stora lycka. Bra Mimikry!!! Gamla låtar är guld värda. Annars var det ungefär lika mycket från gamla skivan som nya, en bra blandning. Herr Svensson som är missanpassad har ju en tendens att byta namn då och då. Så även denna kväll, nu blev det "Missanpassad Granberg". Publiken i Köping gillar Mimikry, det märktes. .

Bandet i mitten, alltså nummer tre blev Johan Johansson, som var friskare än kvällen innan. Han spelar alltid färre låtar än de andra banden, beror det på att hans låtar är längre kanske? Ruggigt bra är han i alla fall, så även denna kväll. Hans mellansnack är helt oslagbart, gillar man inte musiken måste man i alla fall lyssna på det... Johansson spelade ungefär samma låtar som tidigare under turnén, men inte Ifall, synd. Ut som nummer fyra var Ubba. De inledde med Själv är bäste dräng, en helt suverän låt. Ungefär i mitten av spelningen kom Mimikry minus Mia upp på scen och tillsammans körde de Chartas gamla låt Varför? Det var kanonkul och framförallt oväntat. Turnéavslutning bjuder på både ett och annat bus minsann! Mot slutet spelade Ubba DLK-låten Allmänt Tuff, och allra sist spelade de 2000 år. Publiken var stor hela tiden och alla verkade gilla Ubba. Alla verkade ha bra koll på alla banden som spelade. Många sjöng med och visste vad det handlade om... .

Sist ut, Charta 77. Sista bandet på sista partyt, det var lite sorgligt. Bra som attan var de i alla fall, det är fantastiskt! De spelades en himla massa låtar, bra blandat med nya och gamla. Grisfesten var tillbaka igen, det var härligt värre. Den är rolig att dansa till... Efter 9 låtar försvann Charta men de var tillbaka strax igen och spelade några låtar till. Allra sist spelades Mot Strömmen och mitt i den låten kom bandmedlemmarna från Troublemakers, Ubba och Mimikry (förutom Mia som låg och sov med typ 100 graders feber och Johansson som stod i publiken) upp på scen och sjöng med. I bara kalsongerna!! Yeah! Dessutom hade de en massa tomtebloss med sig, som de hade lite här och lite där... Det var häftigt värre och alla blev väl mer eller mindre förvånade. Det var en finfin avslutning på en finfin turné och HYLK åkte hem till Västerås, lyckliga och tacksamma över att få vara med om något så här bra. (Oj vad djupa vi blev plötsligt då.)

(Hanna, Ylva, Linnea & Karin) HYLK
Nope